sarasagoland

Nu var det sjukt längesen ja skrev här.. Men det har liksom inte funnits tid till det.. Nora har ju kommit till världen, hon e den mest underbaraste lilla unge som finns, att man kan vara så himla snäll, det trodde jag inte..:) Jag funderar på en sak... Men vet ju inte... Funderar lite på om det kan vara så att ju svårare graviditet man har, desto friskare o snällare barn får man :p aha haha..för jag fick då allt.. Det hela började ju med att jag redan fick problem med illamående första tiden, o egentligen mer eller mindre varje dag. För att sedan få foglosning o allt men kunde tänka sig, till slut blev det ju även svangerskapsförgiftning, nu kommer jag inte på det svenska ordet för det.... Hahah.. Sen blev jag inlagd på sjukhuset o det kan jag säga att det inte var så himla kul, ont hade man för jag fick såna förvärkar o sängarna var ju inte de bästa, så jag mer eller mindre grinade varje dag... Men de va de värt:) Men tur jag har min underbara familj som kom mer eller mindre varje dag o fanns där för mig, så mkt.. Kan bara säga tack o hoppas ni förstår hur mkt det betydde och hur glad jag är som har just er som familj:) När jag sedan hade legat på sjukhuset ca en vecka fick jag så snällt permission från sjukhuset över midsommar, det va underbart men sen gick det inte så mkt mer.... Hade de så besvärligt.. Man ska inte klaga men känner jag har rätt till de... Så kom inte här o säg att ni haft svår graviditet eller jobbigt om ni bara har mått lite illa :p Måndagen den 27 juni, fick jag tjatat till mig en igångsättelse...äntligen lysnade dem på mig, och kl 22:30 blev jag igångsatt.. Men det tror ja fan inte jag gör om fyy... De satte igång mig med en ballongvidgning som de kallade de, dem körde upp en kateter i hönan, med en massa vatten, det önskar jag inte ens min värsta fiende.. Fyy det gjorde ont... Men effektiv var den, redan en timme efter började värkarna, o jag fick va helt ensam, för Lars fick absolut inte komma.. Fyy tror inte jag vill föda där igen.... Det var inte bra där alltså... Synd... Men men... Dagen efter kom han tidigt, vid ca 9 o då fick jag frukost, så när jag skulle sätta mig upp, så sa Lars att vad är det (det var massa blodblandat vatten), då hade vattnet gått.. Yes tänkte jag, men det var bara början på en lång dag..... Eftersom det var i semester o mitt upp i all ombyggnad, så låg jag på ett tvåmanna rum ett bra tag till, det enda dem kunde erbjuda var paracet... Hahaha, paracet när man skall föda, smart drag... Så det tackade jag nej till.. E ju som en droppe i havet.. Men det var tur jag hade Lars, för utan Honom hade jag inte klarat mig, han e min underbara pojkvän alltså.. Han hade koll på min diabetes hela dagen, så vad vore jag utan honom?.... Men dem var tvugna att spricka hål på ytterligare en hinna o då kom det ännu mer vatten, herregud.. Men när klockan blev halv fem, fick jag det efterlängtade förlossningsrummet...äntligen :) o då var det igång... Då fick jag lustgas, det blev min bästa vän, o även alla som var där blev tydligen det, hahaha:p Men det hjälpte inte tillräckligt så jag fick ryggmärgsbedövning, som dem fick sätta 3 gånger, o det kan jag säga hade jag ont av låååångt efter..... Tycker ju att dem som satt den borde veta va dem gör, men då hade hon ingen större nål o hon orkade väl inte hämta en större så va bättre hon tog den o fick sätta flera gånger.... Men den kunde jag egentligen vara utan, hjälpte inte ett skit, eftersom den inte var bra, eller hon behövde junen annan nål... Men som sagt lustgasen hade jag klarat mig lääänge på:) Mamma kom in til oss vid 8 tiden, o hon fick vara med under hela tiden, dock inte inne på operationen.. Det va skönt o ha henne där <3 Det skedde inte så mkt öppnade mig 4 cm på alla dessa timmar o Nora ville verkligen ut, så hon låg o puttade sig neråt, men de ville inte öppna sig helt, så när kl var halv 9 sa dem att nu testar vi en timme till, för då hade dem satt ett dropp som gör att det skall komma igång ännu mer, men de kan barnet ta lite skada av, kan bli lite slappt liksom, men kl blev 21:30, o det hände ingenting, o då var så sållas utsliten att då blev det kejsarsnitt, inte mig emot, för jag hade frågat tidigare om jag inte kunde få det,klen allt ska ju va så naturligt som möjligt, men dem skulle lyssnat på mig.. Men när vi sedan var inne på operation för kejsarsnittet, så börja dem skära upp snittet o jag tänkte att, så här ont skall det inte göra, o sen efter en minut somna jag in, det var skönt tror jag... För jag var ju såå sliten...låg ju i ett dygn nästan med värkar så det förstår man ju..... Sedan vaknade jag vid ett tiden, minns inte riktigt, o då var jag hög som ett hus, olåg bara o skakade.... Men sen kom mamma o berättade att Nora var så fin, o det första jag frågade var om hon hade hår, vilket hon hade..:) sn åkte hon hem för att komma dagen efter.. Sen kom Lars o Nora ner, o jag fick tårar i ögonen, aldrig sett en så fin bebis, när hon va nyfödd, mitt hjärta var det <3 sen gick dem upp, o vid 2 tiden fick jag komma upp, o då fick jag henne intill mig... Vilken Underbar känsla, glömmer jag aldrig, men sen blev jag fort trött så jag somna en stund.. Men tyckte det var helt underbart att Lars fick ta hand om henne.. Annars kan jag tycka att mamman får mkt ansvar o pappan glöms bort fort.. Men nu fick Lars den första tiden, o det ser jag bara som positivt:) sen gjorde han mkt dem kommande dagarna, för jag hade så onti magen o det var inte så lätt o va uppe o gå den första dagen efter så han var en ängel <3 Sen åkte vi efter tre dagar på BB hem till Strömstad, då vi var på hyttan, det blev mkt tårar men det va otroligt skönt:) Nu sitter vi i soffan o myser, o vår lilla ängel ligger i sin vagga o sover... Att det går o vara så snäll liten människa förstår ja inte... Hon är genomgo helt underbar får jag nog säga...... Det är våran lilla Nora det <3 Love Sara